Kolmårdsvargar!
Har tillsammans med en grupp släktingar varit till Kolmården för ett besök inne hos vargarna.
En häftig upplevelse att mitt bland sex vargar sitta och klia en varg på magen eller bli slickad av en varg.
Dessa vargar är uppfödda i nära kontakt med människor så det förklarar en hel del av deras beteende.
Dom två duktiga djurvårdarna Marie och Maria var också en förutsättning, dom hade under lång tid blivit ”alfadjur” i denna flock.
Här har Emma närkontakt med en av vargarna.
–
Häftiga tänder har dom…..
–
Emma får en puss, hon ser nöjd ut tycker jag.
–
Niklas mitt bland vargarna.
–
Ett försök att få igång vargarna att yla.
Det var intressant att se vargarnas reaktion även om dom denna gång inte ville yla.
–
En sista bild som lite visar förtroendet mellan vargar och vårdare.
–
Det var en mycket givande eftermiddag, nu ser jag bara fram emot att få se eller höra en vild varg.
Jag behöver väl knappast påpeka att samtliga bilder i detta inlägg är tagna i djurpark?
I Klotenområdet där jag är ganska ofta finns ett revir, jag har inte lyckats att få se eller höra dom ännu!
Redan försommar….
Jag tycker inte jag hinner med riktigt?
Nyss var jag mycket glad åt våren med blåsippor och första lärkan t.ex.
Nu är det redan sommar och här och var hör man redan lite klagomål på värmen.
Vi människor har ett mycket litet temperaturområde som vi trivs i.
Här en bild som jag gjorde häromkvällen på Mormors Nattmössa eller som den egentligen heter humleblomster.
–
Jag har även varit en kväll till bävrarna igen.
På väg dit fick jag se denna räv springa över en åker medan en hare höll koll på avstånd.
Jag såg en liten skymt av en bäver ganska tidigt på långt håll men det var först när jag bestämt mig får att åka hem som det roliga började.
–
En bäver kom då simmande med en god kvist på väg mot hyddan.
–
En annan bäver kom simmande och fick se mig och stannade upp och tittade nyfiket på mig.
–
Jag gick vidare och där kom bävern igen, nu riktigt nära….
–
Bävern gick nu upp på land där det blåst omkull några träd, ej bäverfällda.
–
När jag kom vidare fick jag i halvmörkret se en av bävrarna komma upp från sidan för att ta samma stig.
Jag skulle vidare till bilen, bävern svängde av mot ett annat vattendrag där dom är och hämtar mat ibland.
–
Det finns väldigt mycket att uppleva i naturen I går när jag var ute och skötte om bikupor vid Fållnäs fick jag se en Amiral, färilen alltså, som höll till i en syren buske.
Det är en stor mycket vacker fjäril.
Övernattning vid bäverhyddan.
Jag har två bäverhyddor som jag regelbundet besöker så fort jag har möjlighet.
Jag planerade att övernatta vid den ena för att sedan tidig morgon bege mig till den andra.
När jag kom fram till den första hörde jag röster från ett gäng tonåringar som var där för att fiska. Det var ett trevligt gäng men inte så tysta och stilla som jag önskade så efter en stund så ändrade jag planerna och begav mig vidare till den andra hyddan.
Denna gräsand kom fram för att kolla in mig. Den och hans hona bestämde sig för att jag inte var farlig utan höll till alldeles framför mig.
När jag kom fram gick jag och satte mig på en plats på andra sidan vattnet för att vänta. På andra sidan vattnet kom en rävunge och en stund senare en vuxen räv gående i skogskanten. Dom varken såg eller hörde mig utan gick vidare. Den vuxna räven följde samma rutt som ungen en kvart tidigare.
Den vuxna räven vid strandkanten.
–
Här passerar räven en bäverfälld björk, annars verkar bävern föredra asp.
–
Morkullan flög sina varv medan göken ropade från alla håll.
–
Vid halvtiotiden kom svarthakedoppingen simmande förbi bäverhyddan.
Bävrarna ville inte visa sig. Dom fanns dock i närheten det hörde jag under nattens gång.
–
När jag tidig morgon gick upp höll svathakedoppingarna på med bobygge eller om det var någon ceremoni, både hane och hona kom med olika vatten växter och simmade in i ett område som verkade lämpligt för bobygge.
–
Även korpen kom på besök.
–
Det började bli dags att dra sig hemåt efter en skön kväll/morgon.
Det händer alltid en massa även om det inte blir som man tror innan man åker ut.
Årets första övernattning.
I helgen blev det ytterligare en tur till bävrarnas damm. Denna gång med sovsäcken i packningen.
Jag kom fram vid halv sex tiden, då var solen fortfarande uppe och gav vackra reflexioner i dammen. Trastarna höll konsert.
Jag letade upp en lämplig plats vid strandkanten och tänkte på att här verkar risken att få ett träd över mig inte vara så stor.
Jag hade sett vad bävrarna gjort bara en liten bit bort ( se tidigare inlägg).
–
Solen började gå mot horisonten och vinden lägga sig.
–
Vid dammen blev det väldigt lugnt och fridfullt. Grodor och paddor började med sin parningslek, några gräsänder hade inte riktigt kommit till ro.
Morkullorna drog över och snart var det i stort sett bara rödhaken och dom sista trastarna som hördes.
När det blev tyst kunde jag från andra sidan dammen höra ett gnagande uppe skogskanten.
Jag förstod att nu har bävrarna vaknat och gett sig ut för att äta.
Jag gick försiktigt åt det hållet. Ett plask ute i dammen gjorde att jag förstod att jag var upptäckt!
–
–
Jag räknade nu med att det var kört, att bävrarna blivit rädda, men efter bara några sekunder såg jag hur först en bäver simmade runt och försökte se vad det var för underlig typ uppe i strandskogen.
Sedan simmade minst två bävrar runt ute på dammen. Dom var ibland ganska nära och ibland såg jag dom inte alls.
Jag satt efter ett tag helt öppet, men stilla, utan gömsle eller kamoflagekläder vid strandkanten och fikade och fotograferade utan att bävrarna verkade störda.
Det var nu helt mörkt men en vacker måne kom fram mellan träden och det var en fin upplevelse att se bävrar simma ute på dammen i månskenet medan kattugglan hoade på avstånd.
Jag kröp ner i sovsäcken i mörkret med dammen bara några meter bort.
Jag hörde deras gnagande i olika riktningar under nattens lopp.
När jag vaknade lite mer ordentligt och tittade ut på dammen simmade en bäver ganska långt bort och jag tog fram kameran. Den var heldöd bara ett felmeddelande på den lilla displayen. Det var ingen trevlig upptäckt. Nu är den inlämnad på reparation. Jag blir troligen utan kamerahus i två veckor under den intensiva våren, inte roligt 😦
Hälge tränar…
Hälge ligger nu i hårdträning inför älgjakten. Det gäller att inte synas så mycket att någon jägare törs avlossa någon kula, men ändå se vad som händer.
Om det blir för farligt kan han ibland springa upp på en större väg. Där är han ofta säker för jägarna men det gäller att passa sig för alla bilar, och bilarna för honom. 🙂
Denna ståtliga tjur visade sig ute på Mörkö.
–
Älgfaran är stor när Hälge är i farten!
–
Det är ibland fina morgnar så här års med fin dimma som ger ett fint ljus i soluppgången.
Solen har också blivit lite morgontrött om man jämför med högsommaren.
Åkrarna är i stort sett färdigtröskade och höstplöjning och höstsådd pågår för fullt.
Själv slungade jag dom sista honungsramarna i går, sköönt!
Ekorr’n satt i granen….
I skogskanten vid Fållnäs kom denna lilla ekorre fram. När den fick se mig blev det en väldig fart.
–
Dom är roliga att titta på tycker jag.
//Åke
Några nya bilder från igår och idag.
Igår fredag träffade jag på denna Ormvråk som visade upp sig.
Första bilden satt den i denna tall och tittade på mig.
–
Sedan flög den till denna hästhage och verkade försöka fånga några insekter som mellanmål.
–
Därefter flyttade den sig upp i kraftledningen och visade hur bra den är på att balansera….
–
När jag inte blev imponerad, balanserade den på ett ben i stället, stiligt sa jag 🙂
Då flög den strax vidare.
–
Denna lilla Råbock tyckte den hade full koll…
Jag fick ändå bilden jag ville ha.
Ser du att ena hornet är av?
–
Hela familjen Trana på lördagsutflykt…
//Åke
Oväntat besök…..
Fick tips om att Bålgetingar gått på ”oväntat besök” i en av fågelholkarna (tack Anders) på Fitunas marker. Åkte dit och detta är resultatet. Var egentligen på väg till Tumba och på hemvägen fick jag se denna älgko med sina två kalvar. Ett trevligt möte med ett ståtligt djur som vi har relativt gott om här i trakterna.
Inte så lätt för någon fågel att komma in här 🙂
–
Bålgetingarna var många i detta fina bo, och stora är dom….
–
Jag får känslan av en helikopter på väg att landa.
–
Några gånger kom en sån här stråle ut ur boet, vet inte vad det är?
–
Kalvarna diade när jag först fick se dom, kon blev lite skämd och ville gå vidare.
Kon har sår på båda bakbenen, har hon rivit sig på taggtråd eller vad är det?
–
Kon hör något som hon verkar tycka är farligt.
–
Uppställning på led.
–
Stolt ko med sina fina kalvar.
Dom gick sedan lugnt in i skogsdungen som syns i bakgrunden.
Snön nästan borta
Snön är äntligen nästan borta. I skogen finns dock en hel del kvar.
Rådjur och älg tycker det är smaskens efter den tuffa vintern att få i sig lite grönsaker. Dom går gärna ut på åkrarna där det har börjat att växa så smått.
Älgarna kommer från Fållnäs där dom igår började att så. Älgarna betade på en höstrapsåker. Rådjuren är från åkern närmast vår tomt i går morse i motljuset.
Bina gillar pollen från hassel som är en av dom första pollenkällorna för våra bin. Bilderna på hasseln är från en åkerholme på Fållnäs marker.
I dag snöar det 😦
Åke
–
–
–
–
–
–
Rådjur får hjälp i den hårda vintern
I går eftermiddag åkte jag till Blista i Sorunda där några kompisar bor och hjälper rådjuren med mat.
Jag kom dit vid 14.30 tiden, då hjälptes vi åt att lägga ut lite ensilage på några platser i den vackra hagmarken som på sommaren betas av Lasses djur. I den finns ett flertal gravkullar och spridda dungar av både löv och barrträd, enarna har rådjuren betat. Vid 15 lade jag mig på mitt liggunderlag på en plats med uppsikt över några av rådjursstigarna som dom använder mycket flitigt. Nu börjar skaren hålla för rådjuren, men att sparka upp bärris och annat ätbart i naturen måste vara nästan omöjligt. Kia brukar gå ut vid 16.30 tiden för att ge dom mat. Om hon ger dom maten för tidigt hinner småfåglar och kråkor äta upp maten innan rådjuren kommer fram. Jag hade en och en halv timme att ligga på mitt liggunderlag och titta vad som händer i hagen.
Här är en vy över hagen från min plats.
–
Skuggorna blir längre och djupare…
–
En större rovfågel flög över. Jag såg den lite sent, den var redan på väg bort. Kan någon ge förslag på vad det är blir jag glad 🙂
Troligen en ung Havsörn (tack Björn).
–
Kia håller tiden på minuten. 16.30 kommer hon med sin hink. Visslande och småpratande med ”sina” rådjur.
–
Korpar flög över och kollade in läget, dom såg mig säkert med sin korpblick.
–
Tre fiskmåsar eller är det gråtrutar flög över den klarblå himlen?
–
Vid 17 tiden kom det första rådjuret fram, en stilig bock.
–
Bocken följdes några minuter senare av en get, och hennes två kid från förra året.
Här syns den lilla bocken.
–
Bocken blev lite skrämd av folk på vägen bredvid hagen, den gick då upp och ställde sig där jag hade hoppats, bredvid ”stora tallen”.
Detta hände medan sparvugglan visslade från skogen.
–
Den sprang sedan vidare på en rådjursstig mot mig.
–
Han stannade upp och lyssnade bortåt vägen.
–
Kameraslutaren tyckte han lät mystiskt, bäst att fortsätta stigen. Någon vittring av mig fick han inte i den svaga nordliga vinden.
–
Så småningom kom geten med sina två fjolårskid samma väg.
–
Dom stannade upp för fotografering innan dom försvann bakom en bergknalle.
–
En bild på två som håller ihop 🙂
När dom försvunnit packade jag så småningom ihop, lite frusen men mycket nöjd.
Denna gång kom dom inte fram så tidigt så det blev lite mörkt för perfekta bilder.
Det var några fina timmar i en mycket fin hagmark.
Tack för att jag fick vara här.
Åke
Vintern är fin men tuff för dom vilda djuren.
I går när jag var ute stötte jag på dessa fyra rådjur. Dom kom på en liten väg, det var lättare att ta sig fram där än bredvid.
Dom två till höger verkar ha fått diarre’ och bockkidet nr 2 från vänster har skador på höger bakben. Dom har det inte lätt. Bra att det blev förbjudet att jaga med hund nu under januari med all snö. Med stor möda hoppade dom ut på en åker och tog sig vidare. Senare på dagen var vi ner till Fituna. Där såg vi en Fjällvråk och en rovfågel till som jag inte hann med att se vad det var. Fitunaån var nästan helt istäkt med bara små öppna ytor. Såg ingen strömstare, den har nog gett sig av till något annat ställe med mer öppet vatten.
Vackert var det i alla fall även om den finaste rimfrosten inte är kvar.
Morgondimmor i motljus
Var ut en stund i morse. Det var vackra stundtals dramatiska dimmor om än inte så mycket.
En råget hoppade undan när jag kom med bilen. Får parkera längre bort nästa gång 🙂
Åke
Ja till varg
Naturfotomagasinet
Akebe's Blog 
