Svalbard, isbjörnens smältande paradis!

När vi rundat spetsbergens sydspets dröjde det några timmar tills vi sent på kvällen (fast det var ljust) korsade Storfjorden och såg  en isbjörn ute på drivisen. Det var en björn som stod och åt på en säl. Det var inget stort isbälte utan den fick nog bereda sig på en rejäl simtur så småningom.

Denna björn var märkt med ”59” den ingår i något forskningsprojekt som Norska Polarinstitutet driver. Det ser inte vackert ut, men gagnar det isbjörnarna är det väl OK. Färgen sitter bara ett år sades det och till nästa år skulle dom använda en mer diskret märkning.

Denna björn förbereder ett hopp över en råk i drivisen. Det är något som björnarna får göra ofta eftersom sommarisen smälter i en rasande fart. Klimatförändringen gör att skall det finnas några isbjörnar kvar får dom anpassa sig till en tillvaro med andra byten än säl som dom jagar vid sälarnas andningshål. En simmande säl på öppet vatten har isbjörnen mycket svårt att slå!

Denna gång gick hoppet bra, detta med dom smältande isarna är ett av dom stora problemen i arktis.

Denna björn verkar tveka inför vilken väg han skall ta, och med dom stora råkarna framför honom är det inte lätt. Gör vi inget åt klimatförändringen NU kommer denna fantastiska syn bli mycket ovanlig bara om några år tror jag!

Det är inte bara havsisen som smälter, glaciärerna smälter också i en rasande fart på både Arktis och Antarktis. Som om inte det vore nog håller oljebolagen på att undersöka möjligheten att utvinna olja i dom arktiska vattnen vartefter isen smälter bort.

Vidare färd i fantastiska Svalbard

Efter vår första isbjörn åkte vi vidare i stadiga 10 knop.

Zodiakerna åkte i ytterligare en gång denna dag på en plats kallad Gnålodden.

Här gick vi i land och gick en vandring upp på fjällsidan.

Medan vi var i land lade sig Quest ute på fjorden och väntade på oss.

Timret kommer sannolikt från ryska timmertransporter i ryska arktis.

Isbjörnsspår. För att få en storleksuppfattning lade jag ett kamerabatteri i närheten.

Isbergen får fantastiska färger och former.

Genom hålet i isberget syns glaciären som isberget tidigare var en del av.

Att åka med gummibåtarna framför dom enorma glaciärerna var en stor upplevelse.

 Svalbard täcks till 60 % av glaciärer som ligger utefter fjällsidorna och långsamt glider nerför och ut i havet.

Isbergen som här på Svalbards östra sida är vanligare får fantasieggande former.

Det är lätt att bara se dom fina detaljerna i landskapet, men det ”stora” landskapet är minst lika fint.

Nu väntar den i mitt tycke bästa tiden på resan med ett fantastiskt landskap och isbjörnar, valrossar och otroliga mängder med fågel. mer om detta i nästa inlägg…

Nu åker vi…..

 

 

 

Här är Quest båten som nu blir mitt och alla andra expeditionsmedlemmars hem under denna resa (expedition). Vi hann inte mer än lämna kajen så blev jag och många med mig sjösjuka. Jag kan skryta med att jag tror jag var först! Genast kom Rikard (en av guiderna och hjälpte mig till hytten och efter någon minut kom skeppsläkaren och tog ytterligare hand om mig! Den omtanken, servicen hade jag inte räknat med! Jag hade känningar av sjösjukan till nästa förmiddag, sedan kände jag ingenting. Jag kunde t.o.m läsa fast det gungade en hel del. Första kvällen gjorde vi ett närmast obligatoriskt stopp i Barentsburg. Den ganska förfallna gruvbyn gjorde ett beklämmande intryck på mig. Även dom Ryssar vi träffade verkade inte glada och positiva som andra människor i arktis.

Skolan i Barentsburg med typiska ryska fasadmålningar.

Dag två kände jag mig lite bättre från åksjukan och första turen med Zodiakerna blev verkligen lyckad! Vi hade bara kommit i båtarna då någon (i en annan båt) upptäckte isbjörn på stranden. Alla letade febrilt efter björnen som låg och smälte maten efter en rejäl måltid på en vitval.

Här ligger han och verkar mätt och belåten.

Alla styrde ditåt för att få se vår 1:a ”polarbear”!

Isbjörnen gick upp i branten för att fortsätta smälta maten medan vi åkte till valen för att se vad som var kvar…

 

Här är huvudet med munnen. Isbjörnen är i första hand ute efter späcket och inte köttet!

Denna val verkar därför inte ha så många läckra bitar kvar.

Denna bild visar att det verkligen är en val och inte något annat!

 

Här syns det hur hög glaciärfronten är i jämförelse med Quest.

Innan vi upptäckte isbjörnen var det ”bara” tänkt att vi skulle titta på den vackra Samarinerbreen som ligger i fjorden Hornsund. Här sitter några tretåiga måsar på ett litet isberg.

Här syns också att fronten är stor när man jämför med alla tretåiga måsar som sitter på glaciären.

Ytterligare en bild från glaciärfronten.

Tobisgrisslor simmade runt gummibåten.

Hornsundtind  vid inloppet till Hornsund

 

…Fortsättning på Svalbard….

.

Hej igen!

Vid hundgården får naturligtvis hundarna mat, ibland sälkött som ismåsen gillar skarpt.Ismåsen är en helt vit mås, och då menar jag vit!

Ismåsen finns i arktis hela året. Den finns ofta i närheten av isbjörnar för att äta av resterna från isbjörnens måltider. Här dock vid hundgården.

En bild till på den vackra ismåsen. Hemma är den en riktig raritet så för mig var det första gången. Som synes var det en ganska kraftig snöby som drog förbi då bilderna togs.

Trots alla hundar tittar fjällräven förbi då och då för att se om den kan hitta något ätbart. Ejderägg smakar gott både för vuxna rävar och för rävvalpar uppe i flällsluttningen bakom hundgården.Lägg märke till ådans huvud i gropen framför räven!

När räven börjar gå närmare lämnar hon äggen som hon ligger och ruvar. Jag vet inte hur många ägg hon lägger här på Svalbard, har sett upp till 6 ägg men det finns nog dom som lägger fler.

Räven är kvickt där och norpar ett ägg för att sedan försvinna hem till lyan lika snabbt som den kom. Varken räven eller ejdern uppträder aggressivt utan det verkar ingå att naturen är grym med mänskliga ögon sett.

Hiorthfjellet på andra sidan Isfjorden är ett vackert fjäll, speciellt med nysnö på toppen tycker jag.

Utanför fönstret på vandrarhemmet fanns detta mäktiga fjäll där alkekungarna häckade uppe i branterna.

Silvertärnan förbereder häckning i snöyran. Konstigt att det kan vara värt den långa flytten från vattnen utanför Antarktis. Jag vet att det är gott om mat här uppe, men ändå….

Ytterligare en bild tagen utanför vandrarhemmet. Efter snöfallet kom solen fram lite och lyste på fjällsidan.

Denna väg från ”centrum” upp till Nybyen gick vi varje dag….

…efter att ha fotograferat t.ex. alfåglarna som inte kommit igång med häckningen ännu.

En vanlig syn här men hemma hade nog många reagerat. I bakgrunden syns skolan.

Detta får räcka för denna gång. I nästa inlägg lämnar vi Longyearbyen och beger oss ut på det ”stora äventyret”.

Svalbard, den smältande vildmarken i Arktis

12 dagar runt midsommar var jag till Svalbard. Det var fantastiskt på alla sätt, mycket vackert, isbjörnar, valrossar, mängder med fågel och blommor. Fotografering var ett av målen för mig med resan. det blev drygt 16 000 exponeringar. mycket kommer jag att radera då det är helt oskarpt eller andra tekniska fel men fortfarande har jag ett stort material som jag inte har hunnit att se en första gång. Jag var där 2 nätter före och 1 natt efter kryssningen med Polar Quest. Det tycker jag var en bra lösning. Förra sommaren träffade jag av en slump Ingmar Skogar, naturfotograf från Ängelholm. Efter lite rundsnack om framtidsplaner visade det sig att vi skulle på samma resa till Svalbard, vi hamnade dessutom i samma rum/hytt på hela turen. Vi hade mycket kul ihop. För mig var det ett stort plus då Ingmar varit på Svalbard flera gånger tidigare. Dom första dagarna bodde vi på vandrarhem i Nybyen i utkanten av Longyearbyen. Blommorna hade inte kommit igång ännu, men fågel fanns det i mängd och landskapet är otroligt vackert.

Vi gick varje dag ner till hundgården en liten bit in i Adventdalen. Efter vägen dit fanns silvertärnor och kustlabb.

Silvertärna

Kustlabb

Vid hundgården tyckte ejdrarna att dom var ganska säkra mot fjällräven. Dom låg och ruvade på bara någon meters avstånd och hundarna hjälpte till att hålla vakt mot räven.

Vi var även längre in i dalen där det i en liten sjö bland annat fanns flera Praktejdrar.

 

Praktejder, hanne.

Longyearbyen är en gammal gruvby. Det bryts i första hand kol. Detta är en gammal nerlagd gruva på sluttningen utanför vandrarhemmet. Här hade det nyss kommit nysnö när bilden togs runt midnatt. Det är midnattssol så ljust dygnet runt.

Svalbard är till 60 % täckt av väldiga glaciärer.

När jag var där växlade temperaturen mellan 0-5 plusgrader. Ibland sol men ganska ofta mulet med regn eller snöbyar.

 

Denna karta visar Svalbard. Normalt går denna tur norrut på västsidan av huvudön ”Spetsbergen”. På grund av isläget var detta omöjligt så vår tur gick söderut.

Detta var min första anblick av Svalbard. Bilden tagen från från flyget när vi närmar oss Longyearbyen på Svalbard.

Jag var som sagt där över midsommar. Så här fint hade vi på midsommaraftonen.

Båtens besättning var fantastisk, ställde alltid upp på allt och guiderna från Polar Quest med Adam i spetsen som expeditionsledare var fantastiska allihopa.

På mig gjorde Nikita(rysk polarforskare med isbjörnar som specialitet) störst intryck och jag gillade hans sätt att förhålla sig till hela den arktiska naturen och bara att få vara tillsammans med en så kunnig person gjorde hela resan mycket lyckad.

Visst såg vi isbjörnar och mycket annat. Fortsättning följer så fort jag hinner.

Sandemar 3 juni

I går kväll hade Nynäshamns Fotoklubb Fotoutflykt till Sandemar. Det är ett fantastiskt område med mycket blommor , fåglar och fin skärgårdsmiljö lämplig för landskapsfotografering eller bara för att uppleva.

Gotlandsbilder

Det var alldeles för länge sedan som jag gjorde ett inlägg på min blogg.

Massor med bilder har jag däremot tagit men tiden och orken räcker inte till allt jag vill.

Kristihimmelsfärdshelgen var vi och några kompisar på Gotland, närmare bestämt i När på Gotlands sydöstra sida.

Vi åkte runt en del men mest var vi på Närsholmen en fantastisk plats!

Det finns inte mycket bebyggelse på holmen, men det finns en fyr som första kvällen fastnade på sensorn.

Man får en känsla av savann i kvällsljuset.

Det finns även några vackra raukar på holmens sydöstra sida. Jag var där ute en regnig och åskig natt och i den tidiga morgonen var det extra fint att försöka fånga stämningen på bild.

En bild till på fyren som lyser fint under dygnets mörka timmar

Den fågel som på våren märks mest är nog dom tusentals vitkindade gässen som rastar här på väg norrut.

En av alla fågelarter på holmen som jag hade sett fram emot var skärfläckan. Ute på en sandrevel höll mellan 50-100 st till.

Det fanns även en hel del andra fågelarter. Vi såg ett sjuttiotal olika arter under dom alldeles för få dagar som vi var där. Här är det härmsångaren som höll till i en av talldungarna på holmen.

Den sjunger vackert i sin blandning av många fåglars sång med lite egna läten däremellan.

Halsbandsflugsnapparen är på Gotland ganska vanlig. Flera par höll till på tomten till det hus vi bodde i.

Detta par höll på med bobygge.

Dom hjälptes åt, även om det verkade vara honan som hämtade det mesta bomaterialet.

På tomten fanns även ett stort bestånd med kungsängsliljor som just höll på att slå ut.

Vi var även en sväng till bl.a. Holmhällar ett raukområde väl värt ett besök. På denna bild syns inga raukar men jag gillar den ändå.

Vi hade några fantastiska dagar med fantastiskt väder även om SMHI mest hade trott på regn. Det var inte dumt att Pia (delägare i huset) gav Kia en veckohyra i födelsedagspresent och att vi fick följa med och med Pia som stor kännare av platsen.

Det är på gång…

Våren smyger sig allt på fast det inte riktigt märks.

Denna bild från Nyköpingsån vid Kristineholm på påskaftonen. Öppet vatten, speciellt när det rör på sig lockar just nu. Snön smälter så sakta och ljuset har kommit tillbaka. Det är mest värmen och därmed fåglarna , insekterna och blommorna som jag längtar efter.

Denna bild från Fitunaån här i Sorunda. Ån rinner i en terräng som är svårframkomlig inte bara för mig utan även för våren. Snön smälter och skapar fina isformationer när vattnet letar sig mot havet. I verkligheten är vattnet ganska brunt av lera och jord som vårfloden tar med sig från åkrarna uppströms. Kameran som aldrig ljuger får vattnet att se oskyldigt blått ut 😉

I väntan på våren

Rödhaken sitter här och väntar …..

…….skall det aldrig bli vår i år?

Nötväckan har däremot redan valt boträd och håller på och städar och renoverar.

Det är mycket som kan fixas nu medan det är snö och ganska kallt.

Mycket snö är det kvar fast det snart är april, undrar hur länge den kommer att ligga kvar?

Det är i alla fall skönt med skare, den håller till och med mig 🙂 på morgnarna.

En kylslagen tårtbit…

Först kommer några bilder på den vackra naturen på Torö. Jag kunde inte hålla mig utan åkte hit i lördags eftermiddag/kväll igen,

Detta isflak hade någon jätte slängt på stranden :). Vattnet hade sjunkit ganska mycket sedan förra besöket.

En bild till tagen medan solen fortfarande var uppe.

Detta vackra moln fångar solens sista strålar strax efter solens nedgång. Molnet riktigt lyser i det varma ljuset och vattnet blir rosa av reflektionen. Isen däremot ligger i skugga och får del av det blå kalla ljuset i blå timmen.

Här kommer den kylslagna tårtbiten :). Jag gillar alla typer av tårta!

Lugnet lägger sig över havet och naturen går  till vila och samlar kraft för nästa dag. En snöby drar förbi ute på fjärden innan lugnet blir totalt.

 Jag kom att tänka på en dikt av Pär Lagerkvist och strofen ”Det är vackrast när det skymmer” när denna tur till Torö började närma sig sitt slut.

Jag avslutar detta inlägg med en bild på den vackra stjärtmesen. Det var ett gäng som satt i en lönn i Grödby och letade mat och tjattrade på stjärtmesars vis.